Catch a moment.
Jag har haft världens bästa 10 dagar tillsammans med min pojkvän i mitt hus. Bara jag och han, medans min föräldrar varit i österrike. Nu har allting gått tillbaka till det vanliga livet då jag sover för länge på dagarna, äter frukost till top model. Går ut med hunden och väntar på att få träffa min pojkvän och vänner.
Vad hände med new york efter gymnasiet? Min frustation över mitt liv går upp och ned hela tiden.
Ena sekunden känns det som att allting är fixat och att livet blir skit bra. Planerna är att flytta till Norge med alex och mina vänner i höst. Jag får hålla ut i lilla halmstad ett halvår till. Sen jobbar vi gärnet hela hösten, tjänar pengar och efter jul åker vi till Australien och reser runt i världen. Precis som jag vill ha det. Efter vi har rest så ska jag och Alex gå varsin utbildning i troligtvis Göteborg där vi flyttar ihop i en mysig lägenhet. Jag ska gå på Make up Center för att bli make up artist och drömmer om att få sminka modeller runt om i världen. Alex ska gå en PT-utbildning och bli personlig tränare.
Där har ni mitt liv. Nedskrivet och klart. Planerat och bara att följa. Jag har mitt liv framför mig som så många önskar att dom hade. "jag vet vad jag vill med mitt liv"
Det som nu gör att jag skriver detta är att jag kanske inte vill ha allting planerat. Jag vet inte om jag vill veta hur mina 3 år framöver kommer att se ut och veta exakt vad jag kommer att göra. Jag vill känna som jag gjorde på studenten, en av de lyckligaste stunderna i mitt liv : NU BÖRJAR MITT LIV! undra vad som kommer att hända!
Jag har en helt underbar pojkvän som jag älskar över hela mitt hjärta. Jag har min bästa kompis Sanne som jag inte kan leva utan och alla andra vänner som gör mitt liv värt att leva. Jag blir bara rastlös av att sitta här med äcklig jobbig snö utanför fönstret, dagar som ser likadana ut och bara sitta och vänta. Väntan är så jävla jobbig och jag vill inte slösa en dag mer av mitt liv som 19-år. jag vill känna att mitt liv som 19-år var spännande, händelserik och att jag levde fullt ut! Inte med väntan i en villa i halmstad.
Jag vill åka till New York. Jag kan bo i ett ruckel men jag vill dit. Jag vill till en varm strand och bara rulla runt i stranden och känna sanden mellan mina fingrar. Jag vill ligga i en hängmatta och pussa på min pojkvän i Australien. Jag vill sitta uppe på säterna i en öppen cab i Miami, med händer i luften skrikandes till en högt spelande låt med Sanne. Det har vi alltid sagt att vi ska göra. Det bara måste hända. Men hur? När? Jag vill göra det nu. Jag vill ha ett fullt konto och bara åka och göra vad jag känner för, för stunden. Inte sitta här och vänta.
Nej nu ringer jag min stora syster Martina och pratar av mig resten där.
Vad hände med new york efter gymnasiet? Min frustation över mitt liv går upp och ned hela tiden.
Ena sekunden känns det som att allting är fixat och att livet blir skit bra. Planerna är att flytta till Norge med alex och mina vänner i höst. Jag får hålla ut i lilla halmstad ett halvår till. Sen jobbar vi gärnet hela hösten, tjänar pengar och efter jul åker vi till Australien och reser runt i världen. Precis som jag vill ha det. Efter vi har rest så ska jag och Alex gå varsin utbildning i troligtvis Göteborg där vi flyttar ihop i en mysig lägenhet. Jag ska gå på Make up Center för att bli make up artist och drömmer om att få sminka modeller runt om i världen. Alex ska gå en PT-utbildning och bli personlig tränare.
Där har ni mitt liv. Nedskrivet och klart. Planerat och bara att följa. Jag har mitt liv framför mig som så många önskar att dom hade. "jag vet vad jag vill med mitt liv"
Det som nu gör att jag skriver detta är att jag kanske inte vill ha allting planerat. Jag vet inte om jag vill veta hur mina 3 år framöver kommer att se ut och veta exakt vad jag kommer att göra. Jag vill känna som jag gjorde på studenten, en av de lyckligaste stunderna i mitt liv : NU BÖRJAR MITT LIV! undra vad som kommer att hända!
Jag har en helt underbar pojkvän som jag älskar över hela mitt hjärta. Jag har min bästa kompis Sanne som jag inte kan leva utan och alla andra vänner som gör mitt liv värt att leva. Jag blir bara rastlös av att sitta här med äcklig jobbig snö utanför fönstret, dagar som ser likadana ut och bara sitta och vänta. Väntan är så jävla jobbig och jag vill inte slösa en dag mer av mitt liv som 19-år. jag vill känna att mitt liv som 19-år var spännande, händelserik och att jag levde fullt ut! Inte med väntan i en villa i halmstad.
Jag vill åka till New York. Jag kan bo i ett ruckel men jag vill dit. Jag vill till en varm strand och bara rulla runt i stranden och känna sanden mellan mina fingrar. Jag vill ligga i en hängmatta och pussa på min pojkvän i Australien. Jag vill sitta uppe på säterna i en öppen cab i Miami, med händer i luften skrikandes till en högt spelande låt med Sanne. Det har vi alltid sagt att vi ska göra. Det bara måste hända. Men hur? När? Jag vill göra det nu. Jag vill ha ett fullt konto och bara åka och göra vad jag känner för, för stunden. Inte sitta här och vänta.
Nej nu ringer jag min stora syster Martina och pratar av mig resten där.
Kommentarer
Trackback
