jenniferklingvall

3 dagar i Halmstad och om jag ska beskriva allting med ett ord så är det tom. Hela jag är tom och när jag ska försöka förklara mina känslor med ord så vet jag inte riktigt vad jag ska säga eller skriva. Jag vet inte vad jag ska börja säga eller om jag äns kan säga det jag vill säga utan att folk tycker illa om mig.

Jag tycker seriöst inte om Halmstad. Det finns inte på långa vägar några känslomässiga band mellan mig och den här staden längre. Jag gör slut och klipper av banden. Vilket faktiskt är väldigt sorgligt och som fick kosta några tårar igår kväll men jag märker av den här resan hem att jag har helt släppt min "hemstad". Medans folk längtar efter att komma hem till staden man känner till och växt upp i så vet jag ärligt inte riktigt när jag kommer att känna så igen. Det finns några självklara anledningar varför jag befinner mig här och det är kort och gott för dem som betyder något i mitt liv. Man behöver lite påfylling av kärlek från dem som delar samma blod och att bara få samla krafter. Jag är här för de vänner som betyder mest och för familjen som jag inte kan leva utan. Utan dom så finns det ingenting för mig här. Jag har gått i stan på tomma gator, festat då kvällen som vanligt brukar starta bra här men sluta i katastrof. Jag har sett min bästa vän få sin kväll förstörd och jag är så besviken på allting. Tråkig stad. Tom stad. Falsk stad. När man kommit ut och upplevt något annat och byggt upp ett liv som inte är det minsta likt det som finns här så märker man hur man även förändras som person. Det är inte bara ett annat rum jag lever i i Olso, Det är inte bara andra personer jag umgås med och det är inte bara andra gator jag går på i den staden utan det är även en annan Jennifer som andas där. Jag älskar mitt liv i Oslo och jag mår lite psykiskt dåligt när man kommer hit och märker att det inte finns någonting kvar här. Även om det hade funnits någonting så hade jag inte velat ha det. Jag vill inte ha det. Jag längtar hem till Oslo. Jag vill hem. Jag ringde precis Maja i Oslo där telefonen skickades runt bland alla min tjejer som började prata om hur de saknade mig och att dem ville ha hem mig. Tjejer från Benetton som sitter på nattklubben och blir bjudna på Champange i samma ögonblick som jag nu sitter i min säng i Halmstad och skriver. Jag önskar jag satt med dom nu. Jag vill sitta och skåla med personer som är så långt ifrån så som personer är i Halmstad. Vänner som ger sina hjärtan till andra och som är så långt ifrån själviska som man kan bli. Jag hatar oslo för allt knark och jag hatar Oslo för all skitiga män som finns där men jag älskar allt annat. Jag har blivit bortskämd med de finaste vännerna, bästa jobbet, vackraste kläderna och finaste kvällarna. Jag har hittat mitt hem och vem vet var jag är om 6 månader men för nu och för alltid så säger jag Hejdå Halmstad, nu åker jag hem.

tack sanne och tack min familj och släkt för en helt fantasktisk söndag och farsdag.
Jag älskar er över allt.